Emmaflickan

Hur fan ska jag klara att bo helt själv? denna frågan har snurrat i huvudet i några dagar nu. Jag hade ju svårt att sova själv när inte simon var i våran lägenhet... nu kommer jag ju inte ha någon? Är jättenervös över hur jag ska klara detta. eller jag VET att jag kommer klara det bara jag får vänja mig lite. Men fram tills att jag vant mig? Men samtidigt.. fan va skönt det ska bli att ingen stövlar in i mitt rum utan att knacka.. få se en hel film utan att någon avbryter och säger att jag ska göra något. Ingen som stressar på mig när jag är i badrummet. Jag älskar mina föräldrar men när man näst intill hade flyttat hemmifrån och sedan flytta hem igen.. katastrof!
Så det är med skräckblandad förtjusning jag ska flytta om en vecka! längtar men ändå inte.

Idag blev det så verkligt att det inte blir någon semester vecka sju.. hade nog inte fattat det förns idag.. mycket tråkigt.. men samtidigt.. vem fan skulle jag åka med lixom? Jag får se vad jag kan hitta på med de dagarna jag har kvar.
Det är alla hjärtans dag den veckan också.. tur att jag ska begrava mig i jobb den veckan så slipper jag tänka.. Jag kommer inte få någon ros eller nalle på alla hjärtans i år i alla fall... men kanske nästa år?

Jag vill ha lite spänning i mitt liv! Fösökte ju fixa det när jag och sandra var i borås för någon helg sedan. Det gick för stunden men sen var det inte intressant längre..
Jag har haft lite ögonkontakt med en snygging som jobbar i en butik där.. Jag tänkte att jag går in och köper en dricka och ser om han är där.. Jag såg honom inte men gick ändå in och ska betala.. känner mig iaktagen och kollar åt höger och får ett jätteleende och jag ler tillbaka.. han står och pratar i butikens telefon.. jag betalar drickan och tittar åt höger igen.. då står han med mobilen i handen och typ visar mig den för att han vill att jag ska skriva in mitt nummer.. jag går fram och gör detta slänger en sista blick och går sedan ut ur affären. Jag tänkte ju lixom inte stå där och vänta på att han skulle prata klart i telefonen.
Han hörde av sig senare på kvällen och vi hördes ett par dagar men sen rann det ut i sanden.. han ville att jag skulle komma hem till honom med en gång men det ville inte jag.. jag känner ju inte honom alls? så antagligen ville han bara ha sex.. men va fan.. det är ju en ego-boost att jag är tillräckligt snygg för att knullas i alla fall. haha
När han visade upp telefonen så tänkte jag.. "vafan..  varför inte? vad har jag att förlora?" även om han gör så varje gång han jobbar så har han ändå givit mig en komplimang.. och jag gled på moln några dagar.. Jag var aldrig allvarligt intresserad men ändå så kändes det otroligt bra!!

Nu ska jag gå och borsta tänderna!

god natt och kram kram