Emmaflickan

Idag har jag jobbat.. jätteskönt att slippa ligga själv hemma med datorn och tvn som enda sällskap!
Inte hänt speciellt mycket idag egentligen, gott och plockat i mina godishyllor. Det märks att man har vart borta några dagar.

Jag gick till tygaffären på lunchen idag och införskaffade mig lite tyg sommin mor ska sy en mantel av till mig till min häxförvandling. Köpte även svart, glittrigt nagelack och svart läppsift. Det plus svarta kläder, svart ögonskugga, svart hatt och svarta smycken så blir jag nog en riktig häxa.. tänkte dessutom platta håret och försöka få det lite stripigt.
Resultatet ska jag försöka lägga upp här imorgon!

Jobb imorgon också, sen helg!!

kram kram

Nu har jag legat hemma sjuk i tre dagar.. Det börjar att gå mig på nerverna så det är skönt att det är bättre och att jobbet väntar på mig imorgon, även om jag jobbar ända till 21.
Jag tänker förmycket när jag ligger hemma i sängen, med datorn vid min sida.
Tänker på Simon, hur han mår? jag har ju ingen möjlighet att fråga honom själv och bilda mig en uppfattning. Att han mår dåligt över våran seperation är det som plågar mig mest tror jag. Att jag inte kan vara där för honom när han behöver det, inte få trösta honom om han är ledsen. Jag vill inte att de människor jag älskar ska må dåligt.
Frågade en gemensam vän igår om hur simon mådde, han skrev att han mådde bättre och bättre typ. Men jag borde inte frågat. Jag ville ju inte att Simon skulle fråga mina vänner om hur jag mådde för jag ville att han skulle fråga mig och då borde jag ju inte heller fråga hans. Jag ville inte bryta kontakten som Simon ville. Jag ville inte, men jag förstår varför vi måste göra det. Ska vi kunna ha en kompisrelation så måste saker och ting lägga sig lite. Men jag undrar om det kommer göra det? Vi ska inte höras förrns i december,

Jag längtar till december. Mycket för att jag ska få ta upp kontakten med simon igen, men också för att med december så kommer julen, mycket ljus, gemenskap, värme, paket, gran. Allt. Jag älskar julen. Men som med allt annat så finns simon med i minnena. Han var alltid med och delade paket på morgonen vid granen. Kommer sakna det.

I helgen kommer jag inte ha så mycket tid att tänka, Halloweenfest på fredagkvällen och dans på lördagkvällen. Ser fram emot bägge. Ska dessutom försöka ta mig till borås och shoppa på lördagen. Fanns ju inget Gina tricot på A6 i lördags när jag var där med släkten så jag har lite abstinens, särskillt som att jag såg att det hade väldigt fina saker där just nu!
Söndagen vet jag inte hur jag ska fördriva än men det kommer nog ordna sig det med.

Morgondagens projekt: Hitta passande tillbehör till outfiten på fredag. Vampyr eller Häxa är frågan.

Jag fick rådet att skriva ner alla känslor som jag har för att kunna bearbeta att mitt och Simons förhållande är över. Jag slog bort det, men jag kanske skulle behöva skriva? skriva ner alla saker som kommer upp i mitt huvud.. även fast de är hur patetiska som helst..

Jag tror inte att jag riktigt fattat än.. att simon bara vill ha mig som sin vän. Och just nu inte ens det för att d skulle bli för jobbigt.. vi ska inte höras förrns vid jul.. för mig känns det som en evighet eftersom jag är van vid att prata med honom, även om det bara var på telefon så har jag delat allt med honom i ca 6 år och 4 månader. Allt från glädje, lycka och hopp till sorg, saknad och ilska. Allt.
Jag ska vara ärlig. Jag saknar inte förhållandet som det var det sista men som det var innan det blev dåligt. Men min vän saknar jag, han som jag alltid berättade saker först för, han som garvade åt mig när jag gjorde tokiga saker och hjälpte mig med grejer som inte jag fixade.. Han som höll om mig när jag var ledsen.
Men om simon skulle komma imorgon och säga förlåt och ångra att han gjorde slut så vet jag faktiskt inte vad jag skulle svara.. hjärtat säger att jag ska hoppa på honom och kräva en månads kyssar i förskott.. medan hjärnan säger att vänta lite nu.. vad säger att inte samma sak kan hända en gång till... det här kanske är bäst.
Jag vet att vi hade glidit isär.. Jag var 16 och han 22 när vi blev tillsammans, han var lika gammal som jag är nu. Båda har förändrats mycket under de här åren.. Och jag kommer knappt ihåg hur mitt liv såg ut innan simon och hur jag var då.

Samtidigt som jag saknar simon, lägenheten, simons familj och vänner och skulle ge min högra hand för att få allt det här raderat och att allt ska vara "som vanligt" så tycker jag ändå att det här kanske var bra. Vi båda behöver nog tänka på vart sitt håll.. även fast det gör ont. jätteont.
Men man vet inte hur livet kommer och bli. det här kanske blir jättebra eller så blir det katastrof och då får man göra nått åt det. Jag och simon kanske blir ett vi igen eller ¨så blir vi inte det.. Men jag känner på mig att vi alltid kommer vara bästa vänner, det är något jag kommer kämpa med näbbar och klor för.. Och det hoppas jag att han oxå gör..

Jag har inte gråtit något sedan den lördagen vi tömde lägenheten, den dagen var jättejobbig. Men nu lipar jag.
Jag har försökt att skjuta allt  ifrån mig tror jag. Att inte tänka. Men de sista dagarna har jag börjat få flashbacks och lite panik när jag fått dem och insett att jag nog måste bearbeta detta bättre för att någonsin komma över detta.. det är anledngen till att jag ska försöka börja blogga igen. det kommer bli en jävla massa ältande så man behöver inte läsa om man inte vill.

Utsidan ler och insidan ler ibland. eller insidan ler oftast. Jag mår okej. Men jag kommer att må jättebra om ett tag. nu hoppas jag bara att simon också mår okej. för jag vet att han kommer att må jättebra om ett tag han också!
Jag kommer alltid att älska honom även om jag inte kommer att älska honom på samma sätt.

kramkram
Emma